Clocked out
Eftersom jag spenderar i princip all min tid på jobbet, eller i sängen där jag har drömmar om lattes som ska göras samtidigt som en ringklocka talar om att maten i köket är klar och ska ut till kunden snarast möjligt, har jag inga vackra naturbilder eller djungelhistorier för detta inlägg. Istället tänkte jag dela med mig av några bilder en jobbarkompis skickade som vi båda tyckte beskrev vårt liv rätt bra just nu:
På jobbet är jag en av få, om inte den enda, européen bland en massa asiater, och det är i sådana situationer man inser hur exotiskt lilla landet lagom faktisk är, om man nu inte kommer därifrån. Han som skickade bilderna till exempel, Suhas från Indien som nästan alltid jobbar samma skift som mig fast i köket, tycker ju att det är sjukt att det kan bli så kallt, att vi har däck med piggar på under vintern och han började skratta när jag sa hur många invånare vi har i Sverige. I Indien är de ju några fler och det är hård konkurrens om jobben. Nu vet jag inte hur bra Suhas är på att räkna men enligt honom ligger månadslönen på 300 dollar där. Här jobbar jag i och för sig rätt många timmar och natt, men min lön går på 700-800. Och då är det i VECKAN. Det tycker jag nästan är sjukare än 30 minusgrader.
Trots att jag inte kommit ifrån jobbet ens i sömnen så har jag trivts bra, och, fast att jag egentligen inte vill för att det är så jobbigt att säga hejdå, fått en massa nya underbara vänner. Dessutom har jag lärt mig att göra kaffe, och hur man hanterar "unattended bagage"-situationer (fast har inte riktigt följt regeln om att ringa security eftersom kunden som glömt väskan brukar komma tillbaka och det inte brukar vara en bomb). Och jag har blivit kallad "legend" för att jag hämtad ketchup och gräddfil. Så jag kommer att sakna Dôme.
Max fick en signerad karta över Australien av kocken "Aunt Lisa" och imorgon ska vi äta middag oå hans jobb med personalförmåner, så tror att han kommer sakna sitt jobb också.
Efter middagen ska vi till flygplatsen båda två, för då går flyget till Bali. Tänkte att vi kunde dra dit när vi ändå är så nära. Sen tänkte vi att vi kan åka till Singapore några dagar också, när vi ändå håller på.
Efter en vecka blir det Darwin igen för att utforska det vi inte hunnit med, och sen är det dags för den längsta bilresan jag någonsin gjort. Vi kommer att köra hela vägen till Adelaide, sen via Great Ocean Road till Melbourne, och till sist hem till efterlängtade Surfers Paradise! På vägen kommer vi att göra en hel del stopp som jag hoppas ska innebära en annan sorts bilder än detta inlägg. För att ni ska förstå hur extremt lång den här resan är, tar vi hjälp av Google maps:
Ungefär så. Fast lite längre med alla små stopp och omvägar som gör hela resan värd att göra, bortsett från destinationen. Vi håller tummarna för att lille Ford håller hela vägen, vilket jag tycker att han ska efter skönhetsbehandling för 1000 dollar hos mekanikern och lite tejp.
Dagens BULA:
B - grannar som lånar ut tvättmaskinen fast man inte ens kan varandras namn
U - folk som svarar utförligt och vänligt på mail fast de egentligen inte måste
L - "Worth it" - Fifth Harmony
A - om du stannar på ett ställe en tid så spelar det ingen roll hur bra eller dåligt du trivts; det kommer ändå att vara något som är positivt du tar med dig därifrån
