bananathings

Efter flera hundra mils åkande är vi nu äntligen tillbaka i Surfers Paradise, och den här gången stannar vi lite längre. Alberts hus och vårt nya rum känns som ett 5-stjärnigt hotell efter alla nätter i bilen och på sjabbiga hostel med extremt indiskreta rumskamrater. Fast det kanske de hade gjort ändå. Både vädret och humöret är iallafall på topp och det känns så bra att vara hemma!

 

De sista milen gjorde vi rätt snabbt, eftersom vi redan sett det mesta på vägen och längtade efter att komma fram. Men när vi ändå var i närheten passade vi på att träffa Filippa och Malin i Melbourne, som uppdaterade oss lite om Enköping medan vi åt doneringsbetald lunch och gick på marknad och längs stranden i St. Kilda.

    Ett snabbt stopp gjorde vi i Wagga Wagga, där inte mycket förändrats sen vi åkte. Vi missade Lee men fick säga hej till resten av familjen och världens mest irriterande hund. 

    I Canberra åkte vi in för att gömma oss från the council efter eventuellt olaglig camping utanför staden, och för att fixa ett nytt, och dyrt, pass på den svenska ambassaden. Sen skyndade vi mot Sydney för att träffa mina finaste Frida och Paulina!

    Förutom att vi pratade ännu mer i munnen på varandra än vanligt och att en del gamla nyheter var nya för mig kändes det inte som att det gått lång tid alls sen vi sist sågs. Vi kramades, pratade om allt som hänt och vad som ska ha hända, diskuterade vad de inte behöver akta sig för och vad som är värt att ta från gratis-mat lådan på hostelet, medan vi gick runt på Sydneys gator, åt en väldigt god middag och australiensiska tim-tams kakor jag tagit med mig, och hängde på deras, enligt oss, lyx-hostel.

 

Det blev bara en kväll i Sydney eftersom de skulle vidare nästa dag, men i januari får jag träffa dem igen när de kommer hit! Nu är det jobbletande som gäller igen, men boende behöver vi inte oroa oss för och just nu är jag mest lycklig över att vi är här!